En folkkär underhållare och artist har lämnat oss och hela nöjessverige i sorg och saknad. Vem minns inte alla hans tokiga rollprestationer och alla lekprogram han ledde på den tiden när tv:n bara hade ett par kanaler. Han hette egentligen Jan Edvard Carlsson och fick namnet Loffe efter sin rollkaraktär i TV-serien Någonstans i Sverige på 70-talet. Sedan hängde smeknamnet med honom hela livet och det är så de flesta kände honom, som Loffe. Han var en otroligt mångsidig artist, han spelade i teaterpjäser, i filmer, ledde nöjesprogram på TV, spelade musik och var programledare i Melodifestivalen. Han spelade både komiska och dramatiska roller på scen och TV även om det väl mest är de komiska vi minns honom främst för, framför allt rollerna i Repmånad och i Göta Kanal.
Många oanade talanger
Loffe hann med otroligt mycket under sin 67-åriga karriär, mycket mer än många andra artister gör. han blev 80 år gammal och hade inte cancern satt klorna i honom hade han hunnit pressa in lite till i livet, han hade flera framtidsplaner som nu aldrig kommer att förverkligas. Visste ni att han var en av Sveriges bästa Jazztrummisar? Eller att han målade tavlor? Hans talanger verkar obegränsade nu när man sammanställer hans liv och vad han hunnit med. Han spelade inte bara trummor utan även flöjt, trombon och saxofon och bildade under 60-talet en duo med Bo Hansson och de spelade bland annat med Jimi Hendrix några gånger. Han hann även med att spela i flera andra band och med många ledande musiker. Han var även med i flera kyrkokonserter på senare tid, mestadels i Skåne, där han levde sedan flera år tillbaka med sin fru.
Han kommer aldrig att glömmas bort
Om Loffes fru inte känner att hon vill bo kvar i hemmet ensam kanske hon kontaktar trygg flyttstädning Växjö inför flytten. Hon har i alla fall många glada minnen kvar av honom och hans verk finns ju kvar att titta på för all framtid. Hon kanske flyttar till huset i Spanien som de hade ihop för att leva resten av livet där. Loffe kommer i alla fall aldrig att bli glömd av de som följt hans karriär och som sett honom i filmer och på TV. Han var ju en sådan där figur som man kände igen men inte alltid visste varifrån. Han gjorde ju så stort intryck på folk med sin outsinliga glädje och sprallighet som han även överförde på sina rollkaraktärer, åtminstone i den humoristiska genren. Han var en stark lysande stjärna och kommer så förbli, fast nu på himlen istället för på jorden.